publicerad: 2021
nåd
nåden, efter preposition och i genitivuttr. äv. åld. nåde, nåder
substantiv
1
efterskänkning eller mildring av straff beviljat av myndighet eller dylikt
de dödsdömda vädjade till presidenten om nåd
○
äv. allmännare
barmhärtig behandling
de besegrade hade ingen nåd att vänta
av Guds nåde
mycket framståendehon var en folkbildare av Guds nåde
ge sig på nåd och onåd
ge sig villkorslöstpubliken stortrivdes och gav sig på nåd och onåd inför programledarparets vitskonster
(i) nådens år
se
år
låta nåd gå före rätt
vara förlåtandenär Posten införde nya frimärkstaxor lät de ofta nåd gå före rätt om brevskrivare använde gamla frimärken
nådens ordning
se
ordning
på nåder
genom någons barmhärtighetden nya ägaren av företaget avskedade alla äldre anställda utom några få som fick stanna kvar på nåder
synda på nåden
synda därför att man litar på att man blir förlåtendet är inte lätt för en organisation att ge fortsatt stöd åt en företrädare som hela tiden syndar på nåden
ta någon/något till nåder
förlåta någon/någotdet tog flera år innan publiken tog de dopade idrottsstjärnorna till nåder
2
något högtidligt
(yttring av) personlig välvilja från (viss) högt uppsatt el. ansedd person
JFR
gunst
konungslig nåd; konungen har i nåder behagat tilldela den besökande statschefen Serafimerorden
finna nåd inför någons ögon
ursprungligen biblisktaccepteras av någonbara en av de modernare attraktionerna på nöjesfältet fann nåd inför den ungdomliga testpanelens ögon
belagt sedan ca mitten av 1300-talet (runristad gravhäll, Klinte, Gotland (Sveriges runinskrifter));
runform naþum (dat.)
3
formellt, skämtsamt el. ålderdomligt
som titel vid tilltal till el. omnämnande av kunglig el. adlig person
hans nådes tid; lilla nåden; Ers nåd
Hans/Hennes nåd
(titel vid omnämnande av) högadlig, furstlig eller mycket högt uppsatt man/kvinnaHennes nåd var mycket intresserad av spiritism
belagt sedan 1411
brev från Helgeandshuset i Stockholm med begäran om drottning Margaretas beskydd (Styffe)
En nåd att stilla bedja om.
Shakespeare, ur Hamlets monolog (1602, i översättning av C. A. Hagberg 1847-51)
Shakespeare, ur Hamlets monolog (1602, i översättning av C. A. Hagberg 1847-51)