publicerad: 2021  
1näck näcken
näck·en
substantiv
● vanligen bestämd form ett farligt manligt sago­väsen som enligt folk­tron uppe­håller sig i vatten­drag där han bl.a. tänks spela fiol
SYN. strömkarl JFR bäckahäst
Näckens polska
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska näkker, neker; gemensamt germanskt ord, urspr. bildat till ett indoeur. verb med bet. 'bada; tvätta'
Aldrig näcken
spelar mer i silver­bäcken. Erik Johan Stagnelius, Näcken (ca 1820)
2näck ingen böjning
adjektiv
● var­dagligt nästan en­bart predikativt naken
bada näck; sola näck
belagt sedan 1969