publicerad: 2021  
1när
adverb
1 vid vilken tid­punkt in­ledande direkt el. indirekt fråga
när kommer du?; jag vet inte när han kommer; hon undrar när han kommer
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska nar, när, sv. dial. når; ut­vecklat ur huru när, allt­så eg. 'hur nära'; samma ord som 1när 2
2 i vissa ut­tryck nära
○ äv. i prepositionell an­vändning bibliskt, ålderdomligt
Herre, bliv när oss
○ spec. i ett ut­tryck för beröring
han råkade komma när vasen så att den välte
göra någon något för när skada någonhon är fridsam av sig och skulle aldrig göra någon något för när
hart när se hart
inte på långt när se långt
på ett hår när se hår
belagt sedan 1000-talet (runsten, Nysätra, Uppland (Sveriges runinskrifter)); runform ner, fornsvenska när, urspr. komparativ av ett adj. mot­svarande tyska nahe 'nära'; jfr ur­sprung till nabo, nalkas, nejd, 1nå 1
2när
subjunktion
● vid den tid(punkt) vid vilken viss händelse eller dylikt in­träffade el. kommer att in­träffa
SYN. 2då 1
han grät av lycka när barnet föddes; jag ropar när maten är klar
○ äv. i den situation i vilken
det riktiga sättet när det gäller att snabbt laga en punktering
○ ibland med funktion av en sorts orsaks­markör
när du inte vill, går inte jag heller
när som helst vid vilken tid(punkt) som helstett nytt vulkan­utbrott är att vänta när som helst
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); ut­vecklat ur 1när 1
3när ingen böjning
substantiv
från när och fjärran från både när­belägna och av­lägsna platserofta för att betona stor mängd: häll­ristningarna i Tanum lockar besökare från när och fjärran
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Westmanna-Lagen); fornsvenska när; jfr ur­sprung till 1nära 1