publicerad: 2021  
1nöt nöten nötter
substantiv
● ofta plur. frukt som i moget till­stånd består av ett (ofta brunt) hårt, torrt skal och en (oftast) ätlig fet kärna med mild smak och som faller av träd el. buske oöppnad; äv. om liknande sten­frukter, baljor eller dylikt
SYN. nötfrukt
nötallergiker; nötchoklad; nötknäckare; nötkärna; hasselnöt; kokosnöt; macadamianöt; valnöt
ek­orren samlar nötter
○ sär­skilt om vissa sorter (hassel­nötter, val­nötter m.fl.) som bl.a. ut­gör traditionella in­slag i det svenska julfirandet
knäcka nötter; knäppa nötter; en skål med nötter, russin och fikon
○ äv. om nöt­liknande frö el. frukt­del
jordnöt; muskotnöt
en hård/svår nöt att knäcka ett svårt problem att lösaatt av­göra huru­vida skiv­reklamen är otillbörlig eller inte blir en hård nöt att knäcka för marknads­domstolen
få på nöten var­dagligtfå strykel. ovett: Napoleon fick på nöten i slaget vid Waterloo; de regerande mästarna fick på nöten redan i kvarts­finalen
som en påse nötter mycket illahela första halv­lek spelade de som en påse nötter
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska nyt, not, nut; gemensamt germanskt ord, ev. besläktat med lat. nux´ 'nöt'; idiomet få på nöten (ca 1910) till sjömansslang nöt i bet. 'mun'
2nöt nötet, plural nöt, bestämd plural nöten
nöt·et
substantiv
● tamt ox­djur
SYN. nötkreatur
nötboskap; nötkött; ungnöt
biff av nöt
○ äv. bildligt om person som an­ses dum, naiv eller dylikt
ärkenöt
ditt nöt!; han kallade henne ett god­troget nöt
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska nöt; gemensamt germanskt ord, med grundbet. 'egendom'; besläktat med njuta