publicerad: 2021  
njuta njöt njutit njuten njutna, presens njuter
verb
nju`ta
1 känna väl­behag och lust
stornjuta
någon njuter (av något/att+verb/sats)
någon njuter (av något)
någon njuter (av sats)
någon njuter (av att+verb)
någon njuter (något)
njuta av livet; hon njöt av att vara ledig
○ ibland i konstruktion med objekt med väl­behag ägna sig åt
njuta en god mål­tid; njuta sommarens fröjder; njuta frukterna av sitt arbete
njuta sitt otium se otium
belagt sedan ca mitten av 1400-talet (Ett forn-svenskt legendarium); fornsvenska niuta 'bruka; njuta'; gemensamt germanskt ord med grundbet. 'fånga; ha till förfogande'; jfr ur­sprung till nyter, 1nytta!!, nyttja, 2nöt!!, nöta
2 sär­skilt juridik dra nytta av
någon njuter något
njuta av­kastningen av egendomen
belagt sedan 1000-talet (runsten, Gursten, Småland (Sveriges runinskrifter)); runform naut (pret.)
njutanjutande, njutning