publicerad: 2021  
obalans obalansen obalanser
o|­bal·ans·en
substantiv
o`balans
● bristande balans
(i) obalans (med något) obalans (mellan några)
skidorna kom i obalans vid ut­hoppet
○ ofta bildligt, spec. om sned fördelning
den köns­mässiga obalansen i före­tagens styrelser minskar mycket långsamt
○ spec. äv. psykologi
psykisk obalans; hans upp­förande visade att han var i obalans
belagt sedan 1895