publicerad: 2021  
oböjlig oböjligt oböjliga
o|­böj·lig
adjektiv
o`böjlig
1 som inte låter sig böjas
JFR okuvlig
hennes rygg var stel och oböjlig
○ äv. bildligt som inte ger med sig
en sträng och oböjlig regim; NN:s oböjliga princip­fasthet
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska obögheliker
2 som inte bildar andra former än grund­formen om (typ av) ord
oböjliga adjektiv som "över­maga"
belagt sedan 1670