publicerad: 2021  
odon odonet, plural odon, bestämd plural odonen
od·on·et
substantiv
o`don
ett högt ris med blåbärs­liknande, ovala bär som har färg­lös saft och något fadd smak
marken var täckt med ljung, odon och pors
äv. om bären
odonsylt
belagt sedan 1638; bildn. till fornsvenska oþer 'vild; rasande'; trol. besläktat med gudanamnet Oden; jfr ur­sprung till odört