publicerad: 2021  
offentlig offentligt offentliga
offent·lig
adjektiv
offen´tlig
1 öppen eller till­gänglig för alla människor om samhälls­företeelse
MOTSATS enskild 1, hemlig, privat JFR officiell 2
offentlighet
för att sälja tidningar på offentlig plats krävs polis­tillstånd; förr var av­rättningar offentliga
○ spec. som vem som helst äger till­träde till mot betalning eller dylikt
offentliga konserter; en offentlig till­ställning; en offentlig auktion
○ spec. äv. som försig­går i mass­medier
den offentliga debatten
○ spec. äv. i adverbiell an­vändning in­för all­mänheten eller in­för (många) andra människor
ingen vågade offentligt kritisera chefen (adverbial)
en offentlig handling se handling
en offentlig hemlighet se hemlighet
tvätta sin byk offentligt se byk
belagt sedan 1613; av äldre tyska offentlich med samma betydelse, till offen 'öppen'; jfr ur­sprung till öppen
2 som har att göra med statlig och kommunal verksamhet
MOTSATS enskild 1, privat
den offentliga sektorn; ned­skärning av de offentliga ut­gifterna; hon har haft en mängd offentliga upp­drag; han är offentligt an­ställd (adverbial)
○ spec. i juridiska samman­hang som har sam­band med staten
offentlig rätt; offentlig försvarare
○ äv. mer konkret
offentliga byggnader
belagt sedan 1613