publicerad: 2021  
offer offret, plural offer, bestämd plural offren
offr·et
substantiv
[åf´-]
1 (hög­tidlig) handling som inne­bär att man av­står från något värde­fullt ur­sprungligen till för­mån för gudom eller dylikt i magiskt el. religiöst syfte
SE offra
offerdöd; offerfest; brännoffer; tackoffer
ett offer (till någon/något)
ett offer (till någon)
ett offer (till något)
ett offer till gudarna
○ äv. försvagat
SE offra sig
att hon skulle ge upp sin karriär för hans skull var ett orimligt offer
○ äv. om ett (elegant) moment i schack
damoffer
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska offer; till offra
2 före­mål eller varelse som offras ur­sprungligen i magiskt el. religiöst syfte
JFR rov 2
slaktoffer
ett offer (för någon/något)
ett offer (för någon)
ett offer (för något)
de bar fram ett offer till altaret
○ äv. person (eller djur) som drabbas av våldsam död el. svår skada
brottsoffer; dödsoffer; krigsoffer; trafikoffer
den heta sommaren skördade många offer i Syd­europa; hedra offren för terror­attacken; en hög­tid till minne av flodvågs­katastrofens offer
○ äv. försvagat
intervjuoffer
hon var offer för en illusion; han blev ett lätt offer för hennes förförelsekonster
○ äv. om före­teelse som drabbas av förstörelse eller dylikt
hela den gamla bad­anläggningen blev gräv­skopornas offer
falla offer för någon/något råka ut för någon/någotmånga rov­djur har fallit offer för illegal jakt
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen