publicerad: 2021  
oförhindrad oförhindrat oförhindrade
o|­för·hindr·ad
adjektiv
o`förhindrad
● som inte hindras (av något)
JFR tillåten
oförhindrad (av någon/något) (att+verb)
oförhindrad (av någon) (att+verb)
oförhindrad (av något) (att+verb)
han an­såg sig oförhindrad att ta emot en liten present av eleverna
belagt sedan 1469 (Heliga Mechtilds uppenbarelser); fornsvenska oforhindradher