publicerad: 2021  
ombe ombad ombett, presens omber
eller
ombedja ombad ombett, presens ombeder
verb
[åm`-]
formellt vanligen pass. el. perfekt particip hövligt fram­föra upp­maning om viss handling eller dylikt
SE be 1 JFR anmoda
någon ombes att+verb (av någon)
någon är ombedd att+verb (av någon)
han blev om­bedd att genast komma till olycksplatsen
belagt sedan 1559
ombeombedjande