publicerad: 2021  
omge omgav, omgett, omgiven omgivna, presens omger
även åld.
omgiva omgav, omgivit, omgiven omgivna, presens omgiver
verb
[åm`-]
● ut­göra avgränsning (till större delen) runt om smalare el. bredare gräns i två el. tre dimensioner
JFR innesluta, omringa, omsluta 1
något omger någon/något (med någon/något)
något omger någon (med någon)
något omger någon (med något)
något omger något (med någon)
något omger något (med något)
ut­märkt åker­mark om­ger huset
○ någon gång äv. låta ut­göra avgränsning
någon omger något med något
de om­gav träd­gården med en mur
○ ofta med av­seende på person (mer el. mindre bildligt) med prep.med låta in­gå i sin om­givning
någon omger sig med någon/något
någon omger sig med någon
någon omger sig med något
han har all­tid om­givit sig med dåliga råd­givare
○ äv. bildligt om abstrakta före­teelser
något omger någon/något
något omger någon
något omger något
den mystik som om­ger hennes försvinnande; den musik som vi om­ges med
belagt sedan 1587; efter tyska umgeben med samma betydelse; jfr ur­sprung till ge
omgeomgivande