publicerad: 2021
omge
omgav, omgett, omgiven omgivna, presens omger
även åld.
omgiva
omgav, omgivit, omgiven omgivna, presens omgiver
verb
●
utgöra avgränsning (till större delen) runt om smalare el. bredare gräns i två el. tre dimensioner
något omger någon/något (med någon/något)
något omger någon (med någon)
något omger någon (med något)
något omger något (med någon)
något omger något (med något)
utmärkt åkermark omger huset
○
någon gång äv.
låta utgöra avgränsning
någon omger något med något
de omgav trädgården med en mur
○
ofta med avseende på person (mer el. mindre bildligt)
med prep.med
låta ingå i sin omgivning
någon omger sig med någon/något
någon omger sig med någon
någon omger sig med något
han har alltid omgivit sig med dåliga rådgivare
○
äv. bildligt om abstrakta företeelser
något omger någon/något
något omger någon
något omger något
den mystik som omger hennes försvinnande; den musik som vi omges med
belagt sedan 1587;
efter tyska umgeben med samma betydelse; jfr ursprung till
ge
omgeomgivande