publicerad: 2021  
ork orken
ork·en
substantiv
[år´k]
● (god) förmåga att ut­föra viss handling eller ut­härda visst till­stånd trots svårigheter och mot­gångar
JFR energi 1, kraft 1
(ha) ork (till något) (ha) ork (att+verb)
man har varken tid eller ork att se alla nyhets­program; hon ledde länge men orken tröt på slutet
belagt sedan 1697; till orka