publicerad: 2021  
ornament ornamentet, plural ornament, bestämd plural ornamenten
orna·ment·et
substantiv
ornamen´t
● stiliserat prydnads­mönster som ut­nyttjar och under­stryker före­måls grund­form ut­fört i relief, in­ristat, på­målat m.m.; vanligen in­om arkitektur och konst­hantverk el. konst­industri
ornamental; ornamentera; ornamentik; ornamentslinga; bladornament; gipsornament; guldornament; vasornament
run­stenarnas ornament; de snidade ornamenten på husfasaden; den äkta mattan med ornament i vitt och rök­blått
○ äv. bildligt musikalisk ut­smyckning
JFR drill 2, efterslag
belagt sedan 1712; av lat. ornamen´tum 'ut­rustning; prydnad'; jfr ur­sprung till ornera