SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

ortsten ort­stenen

ort|­sten·en

substantiv

ort`sten

● hårt lager nära mark­ytan främst i sand- el. morän­jordar

JFR orsten

belagt sedan 1832; av tyska Ortstein med samma betydelse; för­ledet ev. ur fornsaxiska arut 'jord(stycke)'

SO

Alfabetisk lista

  ortorexi subst.
  ortosömn subst.
  ortsavdrag subst.
  ortsbestämning (ort)
  ortsgrupp subst.
  ortsten subst.
  ortstillägg subst.
  orubbad adj.
  orubblig adj.
  orundad adj.
  orutinerad adj.

  Till   alla ordböcker