publicerad: 2021  
1orätt neutrum orätt, bestämd form och plural orätta
o|­rätt
adjektiv
o`rätt
som ut­gör en felaktighet eller av­vikelse i förhållande till någon (ofta moralisk) norm
JFR oriktig
det är orätt att ute­stänga barnet från en gemenskap som det vant sig vid; han handlade orätt mot henne (adverbial)
någon gång äv. var­dagligt oriktig, fel­aktig
han hade växlat in tåget på orätt spår
ibland (sär­skilt i ett ut­tryck) i mer el. mindre substantivisk an­vändning
JFR 2orätt
vi gör honom orätt om vi inte ock­så lyssnar på hans version
hamna/komma i orätta händer se hand
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska orätter
2orätt orätten
o|­rätt·en
substantiv
o`rätt
fel­aktig upp­fattning trots före­komst av (kontrollerbara) fakta och åsikter
JFR 1fel 2
hon har orätt på alla punkter
äv. i fråga om moral eller dylikt moraliskt fel­aktigt handlande
begå en orätt; den koloniala gränsdragningen vilar på djupaste orätt
med rätt eller orätt se rätt
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska orätter