publicerad: 2021  
ostadig ostadigt ostadiga
o|­stad·ig
adjektiv
o`stadig
● som lätt förlorar jäm­vikten både om något som står stilla och om något som rör sig i viss riktning
JFR instabil, ranglig, vinglig
bordet var ostadigt; hon gick ostadigt på de hög­klackade skorna (adverbial)
○ äv. som darrar eller svajar
den ny­födda kalven reste sig på ostadiga ben; han var en smula ostadig på handen
○ äv. om före­teelse som gör liknande in­tryck
han talade med ostadig röst; en flämtande och ostadig låga
○ äv. bildligt som växlar på ett oförutsägbart sätt
JFR labil
ostadigt väder
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska ostadhugher