publicerad: 2021  
ostörd ostört ostörda
o|­stör·da
adjektiv
o`störd
● som inte störs av något ovidkommande
ostörd (av någon/något)
ostörd (av någon)
ostörd (av något)
han ville vara helt ostörd när han för­beredde sina lektioner; hon behövde sju timmars ostörd sömn; kan vi talas vid ostört? (adverbial)
○ äv. om plats m.m.
de hittade en ostörd plats bak­om några buskar
○ äv. om tids­period
han ville ha en ostörd prat­stund med henne
belagt sedan 1773