SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 otit otiten otiter ot·it·en substantiv oti´t ● öroninflammation hälften av alla barn har haft otit före fyra års ålder belagt sedan ca 1875; till grek. ou´s (genitiv otos´) 'öra'; jfr ursprung till otolog SO Alfabetisk lista otillständig adj. otillåten adj. otillåtlig adj. oting subst. otippad adj. otit subst. otium subst. otjänlig adj. otjänst subst. otolog subst. otologi subst. Till alla ordböcker