SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
förstumm´a verb ~de ~t för·stumm·arvanligen pass. el. perf. part. göra stum av förvåning el. upp­rörda känslor komm.man förstummas av hans fräckhetförstumma ngnsedan 1716Subst.:vbid1-164572förstummande, vbid2-164572förstumning