publicerad: 2021  
pluton plutonen plutoner
plut·on·en
substantiv
pluto´n
● trupp­enhet som ut­gör närmaste under­avdelning till ett kompani och vanligen om­fattar ca 25–45 man, in­delade i 3–4 grupper
plutonchef; pansarpluton; skyttepluton
en pluton (några) en pluton (med några)
en pluton infanterister; löjtnanten lämnade av plutonen till kompanichefen
○ äv. om mindre, själv­ständig (ibland mer till­fällig) trupp­enhet
exekutionspluton
belagt sedan 1702; efter franska peloton 'nystan; boll; pluton', till pelote 'knyte'; av lat. pil´a 'boll'; jfr ur­sprung till pellet, pelota, piller