publicerad: 2021  
pol polen poler
substantiv
1 en­dera av de båda punkter där jord­axeln skär jord­ytan dvs. antingen jordens nordligaste el. dess sydligaste punkt
Nordpolen; Sydpolen
hela jorden, från pol till pol
○ äv. om de punkter där den förlängda jord­axeln skär himmels­sfären
belagt sedan 1673; av grek. pol´os 'axel, om­kring vilken något vrider sig; pol'
2 en­dera av två (änd)punkter i en magnet dit den magnetiska kraften kan an­ses koncentrerad
nordpol; sydpol
de jordmagnetiska polerna samman­faller inte med den geografiska nord­polen och syd­polen
belagt sedan 1747
3 ut­tag för ström på elektrisk ström­källa
JFR polaritet 2
minuspol; pluspol
batteriets positiva och negativa pol
belagt sedan 1806
4 punkt eller värde som ut­gör en av de båda ytterligheterna på (något som tänks som) en skala
hemmet och arbets­platsen var de båda polerna i hans till­varo
○ äv. abstraktare om en­dera av två före­teelser som ut­gör (el. tänks vara) var­andras mot­satser
motpol
gult och blått var polerna i hans färgskala
belagt sedan 1793
Från pol till pol. Titel på bok av upptäckts­resanden m.m. Sven Hedin (1911)