publicerad: 2021  
1polymer polymeren polymerer
poly·mer·en
substantiv
polyme´r
● mycket stor, kedje­liknande molekyl som upp­kommit genom upp­repad sammanlänkning av mindre
○ äv. om ämne, sär­skilt plast, som är upp­byggt av sådana molekyler
biologiska polymerer; syntetiska polymerer
belagt sedan 1942; av grek. polymere´s 'som har många delar'; jfr ur­sprung till 1isomer!!
2polymer polymert polymera
poly·mer
adjektiv
polyme´r
● som upp­kommit genom upp­repad sammanlänkning av mindre molekyler om (jätte)molekyl el. mot­svarande ämne
polymera material
belagt sedan 1876