publicerad: 2021  
1positiv positivt positiva
pos·it·iv
adjektiv
[po´s-] el. [pos´-]
1 större än noll om tal el. värde som ut­trycks med tal
MOTSATS 1negativ 1
det minsta hela positiva talet är +1; positiv ränta, dvs. spararna tjänar en slant
äv. om annan före­teelse, sär­skilt elektricitet eller dylikt, som (konventionellt) beskrivs med tal större än noll el. med plus­tecken
batteriets positiva pol; protoner har positiv laddning, elektroner negativ
äv. som inne­bär eller beskriver en ökning
MOTSATS 1negativ 1
kurvan över befolknings­tillväxten är positiv
positiv lins se lins
belagt sedan 1853; via franska av lat. positi´vus '(fast)ställd; given', till po´nere 'ställa'; jfr ur­sprung till ponera
2 som inne­bär bekräftelse på förmodan eller dylikt spec. om (resultat av) under­sökning m.m.
MOTSATS 1negativ 1
ett positivt graviditets­test; streptokock­provet var positivt och läkaren valde där­för att skriva ut antibiotika
spec. äv. jakande
svaret på frågan om de accepterade var positivt
ibland äv. på­taglig, säker
polisen ville ha fram positiva bevis
belagt sedan 1692
3 gynnsamt in­ställd till något
MOTSATS 1negativ 3
positiv (till något) positiv (mot någon)
han ställde sig positiv till förslaget
äv. med starkare ton­vikt på synliga ut­tryck för detta (i absolut an­vändning)
hon är all­tid så glad och positiv
äv. om handling och dylikt
glädjande nog fick före­ställningen positiv kritik
positiv sär­behandling se särbehandling
belagt sedan 1687
4 gynnsam
MOTSATS 1negativ 2
en positiv ut­veckling; en positiv över­raskning; han försökte betona den positiva sidan av saken
äv. tilltalande
det är positivt att han vill hjälpa till
belagt sedan 1782
5 som på ett natur­troget sätt åter­ger skuggor med mörka partier och dagrar med ljusa om svart­vit fotografisk bild
positiv bild se bild
belagt sedan 1844
2positiv positivet, plural positiv, bestämd plural positiven
pos·it·iv·et
substantiv
[po´s-] el. [pos´-]
fotografisk bild som (på ett natur­troget sätt) åter­ger skuggor med mörka partier och dagrar med ljusa
belagt sedan 1874; till 1positiv!!; jfr ur­sprung till diapositiv
3positiv positivet, plural positiv, bestämd plural positiven
pos·it·iv·et
substantiv
positi´v
bärbar mekanisk orgel med vev­anordning
förr var gårds­musikanter med positiv en vanlig syn
belagt sedan 1783; av medeltidslat. (or´ganum) positi´vum '(orgel) som kan ställas upp; positiv'; jfr ur­sprung till 1positiv!!
Veva veva positiv!
Se, vad här är brokigt liv!
Se, vad unga, gamla
sig till spel­man samla! Anna Maria Roos, Positiv­spelaren (i Mariæ nyckel­pigas vis­bok, 1901; musik Sven Körling)
4positiv positiven positiver
pos·it·iv·en
substantiv
[po´s-] el. [pos´-]
nästan en­bart obestämd form sing. en böjnings­kategori hos adjektiv (och vissa adverb), som inne­bär att den beskrivna före­teelsen inte ut­tryckligen an­ges ha den egenskap adjektivet betecknar i högre grad än andra (i samman­hanget aktuella) före­teelser och som där­för upp­fattas som adjektivets grund­form
komparerar man "stor" får man: positiv "stor", komparativ "större", superlativ "störst"
belagt sedan 1807; av lat. (grad´us) positi´vus med samma betydelse; till 1positiv!!