publicerad: 2021
1positiv
positivt positiva
pos·it·iv
adjektiv
[po´s-] 
el. [pos´-]
el. [pos´-]
1
större än noll om tal el. värde som uttrycks med tal
MOTSATS
1negativ 1
det minsta hela positiva talet är +1; positiv ränta, dvs. spararna tjänar en slant
○
äv. om annan företeelse, särskilt elektricitet eller dylikt, som (konventionellt) beskrivs med tal större än noll el. med plustecken
batteriets positiva pol; protoner har positiv laddning, elektroner negativ
○
äv.
som innebär eller beskriver en ökning
MOTSATS
1negativ 1
kurvan över befolkningstillväxten är positiv
positiv lins
se
lins
belagt sedan 1853;
via franska av lat. positi´vus '(fast)ställd; given', till po´nere 'ställa'; jfr ursprung till
ponera
2
som innebär bekräftelse på förmodan eller dylikt spec. om (resultat av) undersökning m.m.
MOTSATS
1negativ 1
ett positivt graviditetstest; streptokockprovet var positivt och läkaren valde därför att skriva ut antibiotika
○
spec. äv.
jakande
svaret på frågan om de accepterade var positivt
○
ibland äv.
påtaglig, säker
polisen ville ha fram positiva bevis
belagt sedan 1692
3
gynnsamt inställd till något
MOTSATS
1negativ 3
positiv (till något)
positiv (mot någon)
han ställde sig positiv till förslaget
○
äv. med starkare tonvikt på synliga uttryck för detta (i absolut användning)
hon är alltid så glad och positiv
positiv särbehandling
se
särbehandling
belagt sedan 1687
4
gynnsam
MOTSATS
1negativ 2
en positiv utveckling; en positiv överraskning; han försökte betona den positiva sidan av saken
○
äv.
tilltalande
det är positivt att han vill hjälpa till
belagt sedan 1782
5
som på ett naturtroget sätt återger skuggor med mörka partier och dagrar med ljusa om svartvit fotografisk bild
positiv bild
se
bild
belagt sedan 1844
2positiv
positivet, plural positiv, bestämd plural positiven
pos·it·iv·et
substantiv
[po´s-]
el. [pos´-]
el. [pos´-]
●
fotografisk bild som (på ett naturtroget sätt) återger skuggor med mörka partier och dagrar med ljusa
JFR
2negativ
belagt sedan 1874;
till
1positiv!!; jfr ursprung till
diapositiv
3positiv
positivet, plural positiv, bestämd plural positiven
pos·it·iv·et
substantiv
positi´v
Veva veva positiv!
Se, vad här är brokigt liv!
Se, vad unga, gamla
sig till spelman samla! Anna Maria Roos, Positivspelaren (i Mariæ nyckelpigas visbok, 1901; musik Sven Körling)
Se, vad här är brokigt liv!
Se, vad unga, gamla
sig till spelman samla! Anna Maria Roos, Positivspelaren (i Mariæ nyckelpigas visbok, 1901; musik Sven Körling)
4positiv
positiven positiver
pos·it·iv·en
substantiv
[po´s-]
el. [pos´-]
el. [pos´-]
●
nästan enbart obestämd form sing.
en böjningskategori hos adjektiv (och vissa adverb), som innebär att den beskrivna företeelsen inte uttryckligen anges ha den egenskap adjektivet betecknar i högre grad än andra (i sammanhanget aktuella) företeelser och som därför uppfattas som adjektivets grundform
komparerar man "stor" får man: positiv "stor", komparativ "större", superlativ "störst"
belagt sedan 1807;
av lat. (grad´us) positi´vus med samma betydelse; till
1positiv!!
