publicerad: 2021  
praxis bestämd form praxis äv. praxisen
prax·is·en
substantiv
prax´is
● veder­taget handlingsmönster ofta i juridiska el. mer formella samman­hang
JFR bruk 2, sedvänja
förhandlingspraxis; rättspraxis
all­män praxis; följa etablerad praxis; ärendet har hand­lagts enligt gängse praxis; det är praxis att en ledare som inte förmår hålla ihop sin majoritet av­går
belagt sedan 1650; av grek. pra´xis 'handling'; jfr ur­sprung till praktisk