publicerad: 2021  
1prick pricken prickar
prick·en
substantiv
1 (mycket) liten rundad figur
JFR punkt 1
prickmönster
ett "ö" är ett "o" med två prickar över; båten syntes som en liten prick vid horisonten; ett tyg med blåa prickar
○ äv. bildligt i ut­tryck för att träffa rätt (konkret el. abstrakt)
prickskytt
träffa (mitt i) prick; skjuta prick; svaret var på pricken rätt
pricken över i det som gör det hela full­ändatmid­dagen var ut­sökt och svenska jord­gubbar till efter­rätt blev pricken över i
belagt sedan ca 1535; jfr fornsvenska prikka med samma betydelse; av lågtyska prick 'spets; brodd'
2 sjö­märke i form av en upprättstående stång med el. utan topp­märke
grundprick; slätprick; utsjöprick
fasta prickar; en grön prick om styr­bord
belagt sedan 1696; av lågtyska prikke 'stång med spets'; nära sam­hörigt med 1prick 1
3 (lindrigare) an­märkning
prickbelastning; prickfri
få en prick (på sig); en prick i körkortsregistret
○ spec. i vissa sporter minuspoäng
belagt sedan 1907; se ur­sprung till 1prick 1
4 var­dagligt i vissa ut­tryck person
JFR fyr 4
en underlig prick; en trevlig prick
belagt sedan 1900
2prick
adverb
● något var­dagligt exakt
hon kom prick (klockan) två
belagt sedan 1925; se ur­sprung till 1prick!!