publicerad: 2021  
pränta präntade präntat
verb
prän`ta
● ibland med partikelnner, utan större betydelse­skillnad texta
någon präntar (ner) något (någonstans)
hon präntade ner sina tankar i dag­boken
○ äv. skriva prydligt
pränta sin namn­teckning
belagt sedan 1593; av lågtyska prenten 'trycka'; till franska empreinte 'av­tryck'; till lat. imprim´ere, till in´ 'i' och prem´ere 'trycka'; jfr ur­sprung till pressa
präntapräntande, präntning
pränta i, pränta in