publicerad: 2021  
purken purket purkna
purkn·are
adjektiv
pur`ken
● var­dagligt (lätt) trumpen och miss­nöjd ofta på grund av något som upp­levs som en oförrätt
purken (på någon) (för/över något/att+verb/sats)
purken (på någon) (för något)
purken (på någon) (för sats)
purken (på någon) (för att+verb)
purken (på någon) (över något)
purken (på någon) (över sats)
purken (på någon) (över att+verb)
hon blev purken när han före­slog att hon skulle börja jogga för att bättra på figuren
belagt sedan 1843; sv. dial. purken, besläktat med purka 'vara vresig och tvär'