publicerad: 2021  
påminna påminde påmint, presens påminner
verb
på`minna
1 åter­kalla i minnet hos någon; om person
JFR erinra 1, komma ihåg
påminnelse
någon påminner någon (om något/att+verb/sats)
någon påminner någon (om något)
någon påminner någon (om sats)
någon påminner någon (om att+verb)
någon påminner någon (att+verb/sats)
någon påminner någon (sats)
någon påminner någon (att+verb)
hon på­minde honom om att han skulle köpa mjölk
göra sig på­mind börja märkas (igen)på kvällarna brukade ledvärken göra sig på­mind
belagt sedan 1613; jfr fornsvenska aminna 'på­minna'
2 (få att tänka på genom att) likna om före­teelse el. person
JFR erinra 2, minna
någon/något påminner (någon) om någon/något/sats
någon påminner (någon) om någon
någon påminner (någon) om något
någon påminner (någon) om sats
något påminner (någon) om någon
något påminner (någon) om något
något påminner (någon) om sats
till ut­seendet på­minner han om sin bror; gården på­minde henne om hennes uppväxtmiljö; färgen på­minde om brand­gult
belagt sedan 1593
påminnapåminnande
påminna sig