publicerad: 2021  
pösa pöste pöst, presens pöser
verb
pö`sa
● ha stort om­fång på grund av stort luft- eller gas­innehåll
JFR svälla
någon/något pöser (av något)
någon pöser (av något)
något pöser (av något)
den nya fåtöljen pöste i sitt hörn; en pösande sidenklänning
○ äv. ut­vidgat om något med stort fett­innehåll
en ända som pöste utan­för den lilla stolen
○ äv. ofta med partikel, sär­skiltupp, ut, över plötsligt ut­vidgas (upp­åt)
något pöser upp/ut/över
något pöser upp
något pöser ut
något pöser över
när smöret hälls i pöser såsen upp; mjölken kokade upp och pöste över
○ äv. bildligt visa hög­färd
pösmyndig
arbets­kamraterna tyckte att han gick om­kring och pöste efter sin befordran
belagt sedan början av 1500-talet (Läke- och örte-böcker); fornsvenska pösa 'svälla'; jfr ur­sprung till puss 1, påse
pösapösande, pösning