publicerad: 2021
rasa
rasade rasat
ras·ar
verb
ra`sa 
1
ofta med partikel, särskiltihop, in, ner, samman
störta samman eller ner och därmed förstöras; om (del av) byggnad eller dylikt
SE
2ras
muren rasade; byggnadsställningen rasade; korthuset rasade samman; taket rasade in
○
äv.
häftigt (låta sig) falla ner
det rasade ner tegelpannor från taket; han rasade utför på skidorna
○
äv. bildligt
kollapsa
hela hennes värld rasade vid skilsmässan; hela planeringen hade rasat ihop
○
spec. äv. om värde etc.
tokrasa
valutan rasade på tisdagen på samtliga börser; tomtpriserna rasade i botten
○
äv. i fråga om hastig el. häftig rörelse i godtycklig riktning (ibland abstrakt)
JFR
rusa 1
tiden rasade iväg; målen började rasa in i andra halvlek
belagt sedan 1649;
jfr isl., no. rasa 'glida; falla ned'
2
fortgå med våldsam kraft särsk. om naturfenomen
något rasar
stormen rasade; ett flertal skogsbränder rasade; kriget rasade sedan tre dagar
○
äv. bildligt om person
känna och uttrycka häftig vrede
han svor och rasade; tittarna rasade över kanalkrocken
belagt sedan 1526;
av lågtyska rasen 'vara ursinnig'
3
något ålderdomligt
leka vilt
några rasar
leka och rasa; barnen rasade på skolgården
belagt sedan 1642
Det kommer en vind och går:
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnens klasar. Hjalmar Gullberg, Kyssande vind (i Kärlek i tjugonde seklet, 1933)
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnens klasar. Hjalmar Gullberg, Kyssande vind (i Kärlek i tjugonde seklet, 1933)
