SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

remanens remanensen

re·man·ens·en

substantiv

remanen´s

● kvar­blivande magnetism hos elektro­magnet sedan strömmen brutits

JFR immanens, permanens

remanent

belagt sedan 1901; till lat. remane´re 'stanna kvar'; jfr ur­sprung till 1permanent

SO

Alfabetisk lista

  relästation subst.
  relätolkning subst.
1rem subst.
2rem subst.
  remake subst.
  remanens subst.
  remanent (remanens)
  remarkabel adj.
  remburs subst.
  rembursaffär (remburs)
  remburskredit (remburs)

  Till   alla ordböcker