SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ga`lning substantiv ~en ~ar galn·ing·engalen person psykol.yrk.sesegalen 1 sexgalningen farlig galningen religiös galningäv. försvagaten galning som körde om på back­krönetsedan senare hälften av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. gälninger; till galen