publicerad: 2021  
resning resningen resningar
res·ning·en
substantiv
re`sning
1 rätts­medel var­igenom en dom som vunnit laga kraft kan ändras t.ex. när nya om­ständigheter el. bevis åberopas
resningsansökan
resning (i något)
begära resning; få resning i målet; resning kan efter an­sökan beviljas av Högsta dom­stolen
belagt sedan 1734; fornsvenska resning 'upp­ror'; till 2resa 1
2 upp­rätt hållning som ger in­tryck av stolthet
ryggens resning och bröstets muskulösa valv; i dressyren ska hästen bi­bringas resning i nacke och hals
○ äv. bildligt om moralisk kvalitet eller dylikt
andlig resning; visa personlig resning; åldern gav henne en inre resning
belagt sedan 1744
3 uppror
JFR revolt
folkresning
en resning (mot någon/något)
en resning (mot någon)
en resning (mot något)
en väpnad resning
belagt sedan 1511 brev från Anders Jönsson på Saleberg till Svante Nilsson om uppviglingsrykten (Styffe)