publicerad: 2021  
1rev revet, plural rev, bestämd plural reven
rev·et
substantiv
1 (lång­sträckt) undervattensgrund som är beläget så nära ytan att bränningar upp­står
klipprev; korallrev; sandrev
skonaren vräktes upp på revet och krossades; han manövrerade skickligt förbi rev och bränningar i sin koster
belagt sedan 1577; urspr. samma ord som 1rev 3
2 del av segel som kan bindas ihop så att segel­ytan minskas vid hård vind
ta in sista revet; stor­seglet var sytt med två rev
○ äv. om mot­svarande an­ordning
bindrev
○ äv. om mekanisk an­ordning för segel­minskning
rullrev
belagt sedan 1730; trol. till riva, allt­så 'av­skuret stycke'
3 stycknings­del kring rev­benen på slaktat nöt­kreatur
högrev
belagt sedan mitten av 1300-talet (Gotlands-Lagen); fornsvenska rif 'rev­ben'; gemensamt germanskt ord, trol. besläktat med grek. orophe´ 'tak'
2rev reven revar
rev·en
substantiv
● lina för fiske, som krok(ar) fästs på
revkrok; metrev
agna reven; lägga ut reven; det ryckte till i reven
○ äv. om mot­svarande fisk­redskap
långrev; ålrev
belagt sedan 1490 (i sms.; (Stockholms Stads Tänkeböcker)) fornsvenska ref 'ngt tvinnat; rev'; jfr ur­sprung till 1reva 1