publicerad: 2021  
1reva revan revor
rev·an
substantiv
re`va
1 lång­sträckt växt­skott ovan jord för förökning på kön­lös väg
smultronreva
belagt sedan 1648; trol. till 2rev i en äldre bet. '(tvinnat) snöre'
2 lång­smalt upp­rivet hål
en reva (i/på något)
en reva (i något)
en reva (något)
tagg­tråden gjorde en reva i hennes jacka
äv. bildligt
en reva av blått på den bly­gråa himlen
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska riva; bildn. till riva 1; besläktat med 1rämna
2reva revade revat
verb
re`va
minska ytan hos (segel) genom att ta in rev genom bindning el. rullning
någon revar något
reva stor­seglet i kuling
belagt sedan 1672; till 1rev 2
revarevning