publicerad: 2021  
rikta riktade riktat
verb
rik`ta
1 ibland med partikelnin, utan större betydelse­skillnad vrida (något) till en riktning som samman­faller med riktningen till visst mål i syfte att nå, träffa, upp­fånga något eller dylikt
någon riktar (in) något (mot/på någon/något)
någon riktar (in) något (mot någon)
någon riktar (in) något (mot något)
någon riktar (in) något (någon)
någon riktar (in) något (något)
hon riktade geväret mot hans huvud; han riktade vattenstrålen mot buskarna; strål­kastarna riktades mot grinden; han riktade kikaren mot land; hon riktade in kameran på motivet
äv. med av­seende på blick, (kropps)rörelse etc. styra till att verka mot något
JFR 2måtta
rikta blicken mot taket; rikta ett slag mot någon
äv. bildligt med av­seende på person el. verksamhet ofta perfekt particip
en fond­emission riktad till de större aktie­ägarna; både generella och riktade åt­gärder för att klara arbets­lösheten
spec. med av­seende på yttrande eller dylikt
han riktade en fråga till klassen; an­klagelsen var riktad mot honom; revisorerna riktade kritik mot styrelsen
belagt sedan 1685; av lågtyska eller tyska richten med samma betydelse, till recht 'rät'; jfr ur­sprung till riktig, rät
2 göra rak och jämn vanligen med av­seende på smalare (metall)före­mål
någon riktar något
rikta det skeva hjulet
belagt sedan 1752
riktariktande, riktning