publicerad: 2021  
1ro ron
substantiv
● stämning av lugn och stillhet
MOTSATS 1oro JFR frid
rofull; arbetsro; matro; nattro
äta i lugn och ro; hon sökte sig till fjälltrakternas ro och stillhet
○ äv. om själsligt till­stånd av lugn och stillhet
rogivande; sinnesro; själaro
få ro i sin själ; komma till ro; han satt och läste tidningen i all­sköns ro; hon fick ingen ro förr­än dottern kom hem; efter pensioneringen slog han sig till ro ute på landet; hon har ingen ro i kroppen; hon tog det mesta med ro och bekymrade sig sällan
○ äv. mer el. mindre bildligt, sär­skilt i ut­tryck för av­slappning eller dylikt
även om vi leder med 3–0 kan vi inte slå oss till ro
för ro(s) skull se skull
i godan ro i lugn och rohon vittjade näten i godan ro
ta något med ro ta något med det största lugnspelarna var nöjda med sin in­sats och tog kritiken med ro
utan rast och/eller ro se rast
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska ro; gemensamt germanskt ord med bet. 'vila'; jfr ur­sprung till 1oro, rolig
2ro rodde rott, presens ror
verb
● manövrera (båt) med hjälp av åror
någon ror (någon/något) (någonstans)
någon ror (någon) (någonstans)
någon ror (något) (någonstans)
när vinden tog slut fick de ro; de rodde ut till skäret för att bada
○ äv. med av­seende på person
jag kan ro dig ut till ön
ro hem något säkra någotbo­laget rodde hem en stor­order förra året och fördubblade om­sättningen
ro hit med något! var­dagligtskicka hit något kvickt!ro hit med fjärr­kontrollen!
ro i hamn med något se hamn
ro i land med något se land
ro något i hamn se hamn
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska roa, ro; gemensamt germanskt ord, besläktat med bl.a. lat. re´mus 'åra'; jfr ur­sprung till rodd, roder
roroende, rodd