publicerad: 2021  
1ruff ruffen ruffar
ruff·en
substantiv
● över­byggt ut­rymme i mindre segel­båt eller motor­båt
JFR kajuta
rufflucka
i ruffen fanns fyra kojplatser
○ äv. om konstruktion som skjuter upp över däck
båten såg lite klumpig ut med sin höga ruff
belagt sedan 1730; av lågtyska ruf, nederländska roef 'skyddstak; ruff'; samma ord som engelska roof 'tak'
2ruff ruffet
ruff·et
substantiv
● hårt och regel­vidrigt spel i lag­boll­sport, t.ex. fot­boll
fri­spark för ruff
belagt sedan 1919; till engelska rough (game) med samma betydelse, till rough 'rå; skrovlig; hård­hänt'; besläktat med 1rya
3ruff ruffen ruffar
även
rough roughen roughar
ruff·en, rough·en
substantiv
[ruf´]
● oklippt del av golf­bana
belagt sedan 1898; av engelska rough med samma betydelse, till rough 'ojämn'