publicerad: 2021
runga
rungade rungat
rung·ar
verb
●
ofta presens particip
ljuda starkt
något rungar
applåderna rungade; en rungande skrattsalva
○
ibland med tonvikt på eftertryck
ett rungande ja; ett rungande nej
○
äv. med konstruktionsväxling
lokalen rungade av applåder och skrattsalvor
○
äv. med mindre tanke på ljudet
ske med kraft
en rungande örfil; ett rungande stolpskott
○
äv. abstrakt
en rungande vidräkning med byråkratin
belagt sedan 1850;
ljudhärmande; trol. bildat till
2ringa!!