publicerad: 2021  
rustning rustningen rustningar
rust·ning·en
substantiv
rus`tning
1 vanligen i sammansättn. an­skaffning av vapen och manskap som för­beredelse till krig
rustningsindustri; rustningsvansinne; kapprustning
rustning (av något)
rustningarna på­gick för fullt i båda makt­blocken
belagt sedan 1652; till rusta
2 tung, skyddande dräkt av metall­plattor, som täcker hela kroppen för krigare eller dylikt, under medel­tiden
JFR brynja, harnesk, 2visir 1
riddarrustning
en riddare i full rustning; en stor stenbelagd hall med gamla rustningar längs väggarna
○ äv. om liknande naturlig bildning
braxens fjälliga rustning
○ äv. bildligt
den kristnes andliga rustning
belagt sedan 1527