publicerad: 2021  
1ruter rutern, plural ruter
rut·ern
substantiv
ru´ter
en av de fyra kort­sviterna (färgerna) i en kort­lek markerad med en röd kantställd ruta
ruterfemma
ruter ess
äv. om kort av denna färg
två låga ruter på handen
belagt sedan 1734; till lågtyska rute 'ruta'; samma ord som 1ruta 1; jfr ur­sprung till hjärter
2ruter ingen böjning, utrum
rut·er
substantiv
ru´ter
sinne­lag som känne­tecknas av mod och framåt­anda
JFR takt 4
ruter (i någon)
det är ruter i den flickan, hon drar sig aldrig för att säga ifrån
belagt sedan 1832; trol. till 1ruter!!