publicerad: 2021  
rymd rymden rymder
rymd·en
substantiv
1 vanligen bestämd form den oändliga del av universum som inte befinner sig nära jorden och som ut­görs av himla­kroppar m.m. och mellanliggande (nästan) luft­tomt rum
rymdfarare; rymdfärd; rymdraket; rymdskepp; rymdturism; världsrymd
rymdens erövring; den rysk-amerikanska kapp­löpningen ut i rymden
○ äv. om öppet (luftfyllt), till synes oändligt om­råde, sär­skilt det om­råde som upp­fattas som himlen
himlarymd
en klar­blå rymd; marken upp­hörde och er­sattes av fri rymd; hon satt och stirrade ut i tomma rymden
○ äv. bildligt om stort själsligt om­råde eller dylikt
i romantikens rymder
belagt sedan 1773
2 (storleken av den) del av rummet som ett före­mål fyller ut
JFR volym 1
rymdmått
ett kolli med 20 kubik­decimeters rymd
○ äv. om ihålighet i kropp (som kan fyllas med något)
ett kärl av en viss rymd
○ äv. om tid
tidsrymd
belagt sedan 1644
3 (upp­levelse av) stort ut­rymme i tre dimensioner
rymdkänsla; rymdverkan
taket är försett med speglar för att skapa rymd
belagt sedan 1841