SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 rymling rymlingen rymlingar rym·ling·en substantiv rym`ling ● person (eller djur) som har rymt ur fångenskap eller dylikt jaga rymlingarna; fånga in rymlingarna; de två rymlingarna påträffades i skogen i förvirrat tillstånd belagt sedan 1716 SO Alfabetisk lista rymdverkan (rymd) rymdvikt subst. rymdvinkel subst. rymdålder subst. rymlig adj. rymling subst. rymma verb rymmare subst. rymmarstråt subst. rymmarstråt (rymmare) rymmarstråt (stråt) Till alla ordböcker