publicerad: 2021  
rymning rymningen rymningar
rym·ning·en
substantiv
rym`ning
● det att rymma särsk. från fängelse
SE rymma 2 JFR 1flykt
rymningsförsök
en rymning (från någon/något) (till någon/något)
en rymning (från någon) (till någon)
en rymning (från någon) (till något)
en rymning (från något) (till någon)
en rymning (från något) (till något)
rymningen hade planerats i månader
belagt sedan 1484 (Josua bok, Domare boken); fornsvenska rymning