publicerad: 2021
ryttare
ryttaren, plural ryttare, bestämd plural ryttarna
rytt·ar·en
substantiv
1
person som rider särsk. på häst
ryttarstaty; kamelryttare
ryttare och fotfolk; ryttaren ramlade av när hästen vägrade framför hindret
2
liten flyttbar metallvikt på balansvåg
○
äv. om liten (metall)markör för kort i kortregister
belagt sedan 1873
3
spansk ryttare
lös hinderdel som består av en järn- eller träställning, flätad med taggtrådanv. som stormningshinder på gator m.m.:
polisen försökte hindra demonstranterna med spanska ryttare
belagt sedan 1691