publicerad: 2021  
rädsla rädslan
räd·slan
substantiv
[rä`d-] el. [räd`-]
● obehaglig känsla som upp­kommer av att någon eller något upp­levs som hotande
JFR bävan, 1fasa, fruktan 1, 1oro, skräck, ängslan
rädsla (för någon/något/att+verb/sats)
rädsla (för någon)
rädsla (för något)
rädsla (för sats)
rädsla (för att+verb)
rädsla (att+verb/sats)
rädsla (sats)
rädsla (att+verb)
känna rädsla; hon darrade av rädsla; han levde i ständig rädsla för sjukdomar
○ äv. med ton­vikt på ut­trycket för denna känsla
rädslan lyste ur ögonen på honom; hon såg på dem med rädsla
○ äv. personifierat
rädslan tog strup­grepp på henne
○ äv. försvagat stark oro för viss före­teelse
rädslan att miss­lyckas; de gick tyst av rädsla att bli upp­täckta
belagt sedan 1457 (Tungulus); fornsvenska rädsla; till rädas